Motiverande Samtal

Bakgrund

Historia

Förändring är en process

Ointresserad, ej beredd till förändring Osäker/ambivalent, börjar överväga förändring Beredd till förändring, förbereder sig Handling, genomför förändringen Vidmakthållande av det nya beteendet Återfall i det tidigare beteendet, ofta flera gånger

Motiverande samtal

• En förenklad form av motiverande samtal, där fokus ligger på de tre första stadierna, brukar kallas ”{{c1::rapid engagement}}”.
  • Metoden är tilltalande för kliniker, och ingår bl.a. i den rekommendation om behandling av personer med tobaksberoende, som Läkarförbundet och Svenska Läkarsällskapet har sammanställt.
  • Metoden innehåller två steg.
    1. {{c2::bedömning av patientens beredskap till förändring}}
    2. {{c3::ett samtal som är anpassat till patientens förändringsberedskap}} 
       • Det är synnerligen viktigt att korrekt identifiera vilket stadium patienten befinner sig i, eftersom det efterföljande samtalet måste anpassas efter detta. Annars blir rådgivningen ineffektiv och i värsta fall kontraproduktiv

Steg I. Bedömning av patientens beredskap till förändring

• För att på ett enkelt sätt bedöma motivationen, kan man använda sig av {{c6::VAS-skalor}} som hjälpmedel.
  1. På en skala från 0-10 där 0 betyder ”inte alls viktigt” och 10 ”mycket viktigt” - Hur viktigt är det för dig att ändra dina ……vanor? (vikt, vilja)
     • Patientens svar ger en bra vägledning för hur samtalet kan fortsätta.
       • Låg siffra → fråga {{c7::varför det inte blev en lägre siffra}}
         • Detta blir ett bra tillfälle att fånga upp {{c8::den minimala vilja till förändring, som patienten ändå har}}.
       • Högre siffra → {{c9::gå vidare med nästa fråga}}
  2. På en skala från 0-10 där 0 betyder ”ingen förmåga alls” och 10 att ”du absolut skulle klara det” – Hur säker är du på att kunna ändra dina ……vanor? (förmåga, kunna)
     • > 0 → fråga {{c10::varför patienten valde just den siffran och inte noll}}.
       • → Patienten får då höra sig själv berätta vilka resurser hon tycker hon har
  3. Utifrån patientens svar på båda frågorna försöker man få en uppfattning av patientens beredskap för förändring.
     • Patienter, som har låg siffra (0-3) på den första frågan, uppfattas som ointresserade, även om de är säkra på att skulle kunna ändra sina vanor i den andra frågan.
       • Så förhåller det sig ofta med riskbrukare av alkohol, medan rökare ofta har hög siffra på första frågan och låg på den andra.

Steg II. Samtal anpassat till patientens förändringsberedskap

Ointresserad, ej beredd till förändring. Stadium 1.

• Be patienten om tillstånd att ta upp frågan. Genom att be om lov visar rådgivaren respekt för patientens autonomi
• Utforska vad patienten redan vet/kan om ämnet
• Ge information med utgångspunkt i patientens kunskaper
• Utforska vad detta innebär för patienten

Osäker, ambivalent. Stadium 2.

• Här bör samtalet anpassas till att hjälpa patienten att inför sig själv klargöra vilka de upplevda fördelarna av alkoholkonsumtion är och ställa dessa i relation till upplevda nackdelar.
• Fokus ska alltså ligga på att utforska patientens ambivalens.
• Man ska också vara medveten om att - när det gäller just alkohol - många högkonsumenter utan alkoholberoende inte har speciellt stora problem med att dra ner sin alkoholkonsumtion, om man kan ge en liten knuff i rätt riktning.

• Man kan här ha nytta av det s.k. ”Ambivalenskorset”

  • patienten nämner vad som är positivt med att fortsätta som förut Vad som är mindre bra med detta Sedan övergår man till vad patienten skulle sakna vid en förändring till ett annat beteend Vad patienten anser sig kunna vinna vid en förändring.

• Rådgivarens uppgift är att bekräfta de olika sidorna och att sammanfatta ambivalensen i båda alternativen. Det viktigaste är att reflektera och därigenom förstärka det som talar för en förändring, således det patienten beskriver under ”Mindre bra” med nuläget och under ”Vinna” med en tänkt förändring.

Beredd till förändring. Stadium 3.